Pripjat och Tjernobyl övergavs efter reaktorexplosionen 1986 © R.Vicups/Shutterstock
Moderna krig orsakar skador på ekosystemen, som varierar från överkonsumtion av växter och djur till bränder och föroreningar, som förstör livsmiljöer, och utsläpp av växthusgaser från industrianläggningar. Biotan återhämtar sig gradvis för sedentära arter som förökar sig långsamt. Det kan ta århundraden för skogarna att återhämta sig. Enligt Genèvekonventionerna måste därför krigförande stater skydda den naturliga miljön mot "omfattande, långvariga och allvarliga skador" och förbjuder metoder eller medel för krigföring "som är avsedda eller kan förväntas" orsaka sådana skador. Sådana skador skulle oundvikligen uppstå vid användning av kärnvapen. I Tjernobyl i Ukraina, där en kärnreaktor exploderade 1986, har en stor del av markens funktioner återhämtat sig på 30 år, men andra effekter på biota kan pågå under en mycket längre tidsperiod. Faror för ekosfären vid användning av flera kärnvapen är bland annat risken för en "Atomvinter" med liten växttillväxt under flera år.
Ett misslyckat ledarskap
Byggnader och träd som skadats av kriget i Tjetjenien © V.Melnik/Shutterstock
Krig representerar ett misslyckat ledarskap. Människan har utvecklats som ett både socialt och konkurrenskraftigt djur. På grund av farorna med aggressiv konkurrens sociala regler för att reglera individers beteende inom samhällen utvecklats. På senare tid har Förenta nationerna och andra globala forum formaliserat en internationell samsyn om idealiska normer för beteende i olika samhällen, till exempel genom Genèvekonventionerna. Samhällen ändrar sina interna regler med tiden, men måste få göra det i sin egen takt. Modern kommunikation kan påskynda förändringarna, men desinformation kan polarisera och orsaka aggressioner.
Indirekt påverkan på naturen och en möjlig global-med-lokal lösning
Svanar simmar fredligt nära ett krigsfartyg © Ellen6/Shutterstock
De indirekta effekterna av krig kan vara de mest skadliga av alla för ekosfären. Mänskligheten vinner ett krig mot Covid-19, men står inför ett allvarligare hot från klimatförändringarna. För att överleva det hotet krävs enhällighet mellan nationer, liksom starka nationella ekonomier för att finansiera övergången till förnybar energi. Aggression inom och mellan nationer skadar inte bara de nationella ekonomierna utan distraherar också allmänhetens uppmärksamhet från behovet av att ta itu med klimatförändringarna. Denna aggressivitet kan förstärkas mellan länder genom begränsningar av informationsflödet och inom länder genom internetförmedlad polarisering. Lokala människor som förvaltar mark och arter kan därför bli intoleranta mot andra naturintressen, i stället för att skapa en gemensam kultur mot klimatförändringarna, när åsikterna kanaliseras i olika riktningar genom sociala medier.
Internet skapar dock möjligheter till styrning och ledarskap som är lika djupgående som dess hot mot den kulturella integriteten. På samma sätt som en överenskommelse i samförstånd styr Förenta nationerna, är samförstånd mellan många intressen grunden för lokalt styre. Internet möjliggör en glokal (global med lokal) styrning, till exempel genom att lokal kunskap och uppföljning utbyts mot vägledning från global nivå (som i detta nätverk). Ökad organisering på nivåer med beslut som fattas i samförstånd kan ge mänskligheten tid att ta reda på hur styrning med två eller flera parter kan fungera bäst på en nationell nivå.