Skyddandet, återställandet och förbättrandet av naturresurserna

Skyddandet av naturen

Hur naturrikedomarna förändras beroende på hur vi nyttjar marken © Chris Heward/GWCT

Skydd och vård av naturliga områden och processer är viktigt då trycket på naturen är stort. Skyddade områden är livsviktiga för arter som lätt försvinner från ekosystem, så att det finns ett förråd av individer för återställande åtgärder. Artmångfalden i orörda områden i tropiken är hög och ekosystemen kan upprätthållas som sådana utan ingrepp. Utanför dessa områden krävs det ett sammanhängande nätverk av naturskyddsområden för att skydda organismer och deras ekosystem, där skyddsområdena är sammanlänkade via zoner eller korridorer av naturliga områden med ett lågt användningstryck. Denna helhet bildar en mosaik. Ifall naturskyddsområden utgör öar i ett hav av intensivt nyttjande riskerar dessa områden att utsättas för miljögifter och vattenbrist, och har därmed en mindre kapacitet att upprätthålla populationer av sällsynta arter. Zonering av områden ger även möjligheter för lokala samhällen att engagera sej i naturskydd, istället för att betala för resa och inträde till områden med en stor naturrikedom. I Namibia, Sydafrika och Zimbabwe förvaltas större arealer av land och större populationer av vilda djur utanför nationalparkerna än inom dem, främst genom jakt och naturskådning. Denna typ av zonering fungerar bäst för arter som det lokala samhället kan tolerera endast ifall de skador som dessa djur orsakar kan kompenseras med fördelar som jakt eller annat nyttjande kan ge. Det som kan kompenseras får stanna kvar.

Att återställa och förbättra naturen

Mangroveskogar återställs längs kusten © Marco Quesada

Trots att cirka 15% av jordens landyta är skyddad i någon form, förfaller ekosystemen som nyttjas av människan, och arter utrotas lokalt på grund av ett intensifierat behov av mat och material. Problemen som uppstår som ett resultat av en ökad infrastruktur, så som vägar, dammar, kraftledningar och vindmöllor, kan ofta minskas genom att tillämpa ändamålsenlig kunskap. Ifall en minskande mängd habitat är problemet, kan det åtgärdas med små förändringar i användningen av markerna (som dessutom kan gagna jordbruket, skogsbruket och trädgårdsskötseln), och därmed få till stånd dramatiska effekter på naturrikedomen. Artificiella bon, ”skalbaggsbanker”, bufferzoner på åkrarna och omväxling i bruket av marken är alla bra exempel på detta. Mycket mera arbete behövs inom denna ”sammanjämkande ekologi” och dess sömlösa integration till bruket av markerna (inklusive städerna) och dess infrastruktur.

Ifall nyttjandet av vilda grödor och djur överstiger hållbara nivåer (speciellt kött för konsumtion i städer) är det ytterst viktigt att komma överens om skyddande åtgärder med de lokala samhällena. Åtgärderna skall basera sej på modern vetenskap och traditionellt kunnande. Lokala samhällen har varit motvilliga att genomföra naturvården i en större skala på grund av en motvillighet i att överlåta ansvaret för ekosystemförvaltning till den lägsta möjliga nivån (Ekosystem approachen), och på grund av en inställning att det är bättre att vara emot utveckling än att kompensera för människans effekter genom vård och återställande åtgärder. Trots att återställandet ofta nämns som en viktig åtgärd i officiella strategier, genomförs dessa åtgärder sällan. Regeringar och andra organ måste samarbeta bättre för att återställa ekosystemen, både med lokala samhällen och med intresseorganisationer som värnar för landsbygden och vilda arter. Olika grupperingar kan ha olika roller, så som falkjägare som utvecklar fågelsäkra kraftledningar och fågelskådare som noggrant väljer ut lämpliga områden för vindmöllor.

Urbana ekosystem

Artrikedom bland växter främjar aven en artirikedom bland djur © Jamesteohart/Shutterstock

Bevarandet och återuppbyggandet av våra naturrikedomar borde inte enbart ske på landsbygden utan även i städerna, då var och en av oss är beroende av naturen för föda, rent vatten, ren luft och ett stabilt klimat. Trädgårdar, parker, ”gröna lungor” och ”smaragdhalsband” som används för att minska effekterna av den urbana utbredningen, ger dessutom de ekosystemtjänster som vi alla är beroende av. Det finns ett behov av vård av ekosystemtjänster för människor och allt annat liv, i alla miljöer. Utöver detta återvänder människor ofta från städer till landsbygden, och de måste förstå naturen ifall de skall vara till nytta på landsbygden.